saandralouise

Var ska man börja någonstans?
Det finns så mycket som jag vill få ur min huvud, det finns så mycket jag vill ha sagt, men jag inte vet hur jag ska få ut det eller säga det för det bara blir fel så fort man säger något.

Jag är så jävla ledsen för att jag inte kan vara någon annan än den jag är och för att jag inte kan leva upp till alla andras idyll, jag är inte mer än människa. Fast hur jag än försöker och hur mycket jag än kämpar så blir allt bara fel i slutändan var jävla gång. Varför blir det så? Det är inte meningen att det ska vara så, jag vill inte ha det så`.

Vad ska man göra för att folk ska bli nöjda egentligen?
Inte för det hjälper att jag sitter här och beklagar mig och gnäller över saker, men det spelar inte någon roll, jag vill bara få ut lite av det jag känner.

Har andra människor så svårt att förstå att en annan människa verkligen är sårbar och inte är något man kan kasta hur mycket skit på som helst ? Är det meningen att en person ska få ta alla smällar eller?
Det tycker iallafall inte jag, men det verkar så från andra håll.

Känns som om man snart har kommit till en gräns då man ger upp och absolut inte vill mer. Man känner att man inte klarar av mer, känner att man bara vill lämna allt och ge upp.
Jag saknar all motivation,lycka,glädje och tillit för tillfället.
Det är inte bara ena sidan som ska kämpa och verkligen stå för det man vill och man inte får någon respons alls från andra håll.

Man klarar inte detta i längden, och nu känner man att bägaren börjar rinna över . Det rymmer inte hur mycket som helst.

Vad är meningen egentligen ? Finns det någon överhuvudtaget? Jag tror inte det är menat att det ska vara så här! Där kan man stå ensam på backen och blicka ut och försöka fundera på hur det verkligen ska vara, men man får aldrig ett riktigt svar. Det är bara så fel.

S-L L!